Dagens Nyheter – 8 oktober 1870, sida 2

Några månader efter de händelser, vi nu beskrifvit, var markisinnan dArlange bjuden till gamla fröken de Goello. Markisinnan hade blifvit tio år yngre: hon berättade nå för sina väninnor huru det gick till på bröllopet, då hennes sondotter Claire blef gift med vicomte Albert de Commarin. — Brölloppet, sade hon, stod i Normandie, på våra gods, utan pukor och trumpeter. Min måg ville så ha det. För min del kan jag icke gilla hans mening i detta fall. Just derför att det förakt, hvaraf vi hotades, var stort. borde festerna ha varit så my ket större. Ja, jag sade honom rent ut min tanke. Men ee gossen är lika envis som hans herr fader, och det vill ej säga litet. Han brydde sig icke om hvad jag tyckte, och min sondotter var nog oförsynt att mera ritta sig efter hans vilja än efter min, fastän hon ännu ej var hans hustru. För öfrigt betyder allt detta föga, jag är säker om att i denna dag icko finns en enda menniska, som har mod att tillstå att