Dagens Nyheter – 7 oktober 1870, sida 2

bevisar att du älskar mig. Du har hjerta, ser jag; jag har misskänt dig. Noäöl upplefde en sekund af outsäglig glädje; i detta ögonblick fann han sin ställning långtifrån förtvitlad. Dock hade han styrka till att lösgöra sig ur sin älskarinnas armar. — Må vi begifva oss utaf, sade han. Det olyckligaste är att jag ej vet hvarifrån faran kommer. Huru man kunnat upptäcka sanningen är mig ännu en gåta ... Juliette erinrade sig gubben Tabarets besök på eftermiddagen, och hon försted allt. — Jag olyckliga! utropade hon, i det hon vred sina händer af förtviftan; detär jag som angifvit dig. Brottet föröfvades ju i tisdags, eller huru? — Ja, det var på fettisdagen. — Ack! utan att ana det, har jag sagt allt åt din vän, den gamle herr Tabaret, som jag trodde vara skickad till mig från dig. — Har Tabaret varit här? — Ja. — Åh! Kom då, utropade Noäl, kom genast! Det är ett underverk att han ännu ej infunnit sig, åtföljd af polisbetjening. Han fattade henne i armen, för att draga heune med sig; men hon frigjorde sig genom ex hastig rörelse. — Jag har en summa pengar, jag har juveler, låt mig taga dem med mig, sade hon. — Det tjenar ingenting till, lemna allt,