En befälhafvare på ett till Dusseldorf gående sjukskepp berättar, att invånarne i en by, der vatten skulle intagas, anhöllo att få gå ombord på skeppet för att en gång få se en turco. Vår befälhafvare, hvilken denna dag icke hade en enda turco om bord, betjenade sig på det bästa af denna anhållan i de sårades intresse och svarade de nyssnämnda bönderna, att han -mot aflemnande af vin och cigarrer ville till åskådning utställa en turco. Hastigt försvunno de nyfikna för att anskaffa det begärda, och under tiden skyndade man sig att drapera en lätt sårad och qvick -sachsisk landtvärnsmanu med några lakan och plaserade honom som en välbeställd turco invid rodret. Det återvändande landtfolket besåg I med förvåning detta odjur, hvilket genom grymtningar gaf tillkänna sin ovilja för allt tyskt, och lemnade derpå skeppet med stor tillfredsställelse. Sprattet hade inbringat 45 krus vin och 400 cigarrer.