Dagens Nyheter – 6 oktober 1870, sida 2

terna deraf? Hon. Var det då icko rättvist att hon äfven delade straffet? — Hon älskar mig icke, tänkte advokaten med en bitter känsla, hon har aldrig älskat mig, hon blefve förtjust om hon för alltid kunde bli mig qvilt. Hon skulle icke sakna mig, jag är ej vidare behöflig för henne, en tom kassakista är en onyttig möbel. Juliette är försigtig, hon har nog vetat lägga af en liten förmögenhet under den här tiden. Rik efter att ha ruinerat mig, skall hon taga sig en annan älskare, hon skall glömma mig och lefva lycklig, under det att jag! . . . Och jag skulle resa utan henne! Klokhetens röst ropade till honom: fOlycklige! Att draga en qvinna med sig, och en vacker qvinna till på köpet, det är att göra flykten omöjlig. Lika gerna kan man sjelfmant lemna sig i rättvisans våld. -— Betyder ingenting! svarade passionen. Vi skola rädda oss eller omkomma tillsammans. Om hon icke älskar mig, visst är att jag iälskar Henne. Jag kan icko lefva henne förutan. Hon skall följa mig, hbvaronr icke . .. Att begifva sig till hennes bostad, det var att våga temligen mycket. Polisen var kanske redan der. — Nej, tänkte Noöl, ingen vet att hon är min älskarinna; man får ej erfara detta förhållande förrän efter ett par tre dagars undersökningar, och för öfrigt vore det ju ändå farligare att skrifva, ; i