Dagens Nyheter – 6 oktober 1870, sida 1

— Ja. — Nåväl, då går jag. Var utan fruktan, jag skall treget hålla hvad jag tillförbundit mig; rättvisan skall icke ha mig lefvande. Farväl, min far! I allt detta är ni den verklige brottslingen, och ni ensam blir ostraffad. Himlen är icke rättvis. Jag förbannar er!... När betjenterna en timma sednare kommo in i grefvens enskilda rum, fingo de 80 honom ligga utsträckt framstupa på golfvet. Han gaf nästan intet tecken till lif. Emellertid hade Noöl lemnat hotell Commarin. Med ojemna steg gick han uppför Universit6-gatan. Han hotades oupphörligen af en svindel. Det syntes honom som darrade gatstenarne under hans fötter, och som om allt hvilket omgaf honom var i rörelse. Hans mun var torr, det värkte i ögonen på honem, och gång efter annan erfor han en böjelse för kräkning. Men på samma gång — besynnerliga fenomen — kände han en otrolig lättnad, nästan en viss välmåga. Den hedervärde herr Balans teori egde sin riktighet. Spelet var nu slut; han hade tappat Ingen oro mera, ingen gagnlös ångest, ingen fruktan, ingen förställning, ingen inre strid. Han hade hädanefter alldeles ingenting att vara rädd för. Hans förfärliga roll var utförd, MODERSKÄRLER. 75.