Dagens Nyheter – 6 oktober 1870, sida 1

ma mån mörkret tilltog, kände sig Noel mera lugn och djerf. Efter det förfärliga skeppsbrott han lidit stod honom ändock hoppet åter. Hvarför skulle han icke rädda sig? Man har ju så många medel att undgå den straffande rättvisan. Man far utomlands, man byter om namn, man uppträder med ett nytt lefnadsyrke, man ikläder sig med ett ord en annan menniskas hud. Han hade pengar; det var hufvudsaken. En man med hans samhällssetällning, befinnande sig midt i Paris och stadd vid åttiotusen franks kassa, är en narr om han låter taga sig. Och dessutom var han ju viss om att, sedan dessa åttiotusen frank åtgått, få fem å sex gånger så mycket pengar, när helst han behagade reqvirera dem. Redan frågade han sig hvilken förklädnad han skulle anlägga och till hvilkendera gränser han borde styra sin kosa, då minnet af Juliette, likt ett glödgadt jern, genomborrade hans hjerta. Skulle han väl resa utan henne, utan visshet om att någonsin få återse henne? Huru! Han skulle fly, förföljd af hela den civiliserade verldens polis, utsatt för öfverallt utlagda snaror, och hon skulle stanna helt lugnt i Paris! Vore detta väl möjligt? För hvems skull hade brottet blifvit begånget? Jo, för hennes. Hvem skulle ha skördat fruk