Dagens Nyheter – 5 oktober 1870, sida 2

-— 001 — nast nödiga medel, ty sjelf eger jag icke tjugo frank. Min sista tusen-frank-sedel måste anlitas den dag då... ni förstår mig väl? Hos min mor finnas knappt tillgångar som förslå till hennes begrafning. Derför pengar! — Aldrig! — Nåväl, då lemnar jag mig i rättvisans händer, och ni skall få se hvad följden deraf blir för det namn ni håller så kärt. Utom sig af förbittring, rusade grefven åter fram mot chiffonieren i afsigt att taga en pistol. Noöl ställde sig i vägen för honom. — Åh! låt oss icke komma i slagsmål med hvarandra, sade han helt kallt; jag är den starkare. Herr de Commarin tog ett steg tillbaka. Advokaten hade genom att tala om skandal och vanära träffat den gamle på hans svagaste sida. Ett ögonblick förblef grefven stående obeslutsam. Det gällde för honom att välja mellan bibehållandet af hans namns ära och tillfredsställandet af det brinnande begäret att straffa den nedrige som han hade framför sig. Snart vann dock adelsmannakänslan öfvyerhand. : — Må vi afsluta denna obehagliga diskussion, yttrade han med en darrande röst, hvari låg ett uttryck af det djupaste förakt. Hvad begär ni? — Def har jag redan sagt er; jag vill ha