Dagens Nyheter – 5 oktober 1870, sida 1

hh, hemorten. Detta bref återgifya vi efter Dalpilen, så lydande: Balan—BSedän den 13 september 1870, . Det är nu, såsom jag hoppas, sista gången jäg skrifver, innan jag anträder den så efterlängtade återfärden till det älskade fosterlandet. Det fordna lifvet börjar nu återkomma, för så vidt detta är möjligt, Hvilken förfärlig anblick för en mängd familjer, som under förödelsen flyktat till Belgien, att återkomma och finna den husliga härden lagd i aska eller, i lindrigaste fall, utplundrad på allt! Som nu evakuationen af de blesserade är i lifligaste fart, börjar äfven läkarens arbete minskas. Två till tre gånger i veckan reser eller, rättare sagdt, rider man på sin unga, eldige arab, hvilken jag — i parentes sagdt — fått till skänks af en afrikansk jägare, och som troligen får följa med hem till Sverige, i sällskap med markis Varenne till Belgien eller Charleville. Helsan är den bästa möjliga, trots att min kroppsliga hydda sättes på alla möjliga prof. Jag ligger på några halmkärfvar på golfvet; fönstren i mitt sofrum äfvensom väggen; mot hvilken hufvudgärden vetter, äro sönderkrossade af kanonkulor; vinden drager starkt, oaktadt jag sökt att, efter bästa förmåga, med en krinolin och en större fruntimmershattask stoppa igen ihåligheterna; jag vill ej tala om råttor, hvilka oupphörligt göra sina visiter och bidraga, så vidt de förmå, att störa nattron. En stor mängd resande genomlöpa nu slagfältet, framför allt belgier och de allestädes närvarahde engelsmännen. Det är sannerligen komiskt att skåda, huru ladies klättra i hoparne af vapen och kaskar för att samla trofåer. Min återresa kommer utan tvitvel att ske genom Belgien. i i , ke ag EA AA er VT Tr SAT a Tr Aer ng ån ent md