Dagens Nyheter – 5 oktober 1870, sida 1

— 585 — Palais de Justice, der han hoppades träffa ransakningsdomaren. Oaktadt tiden var långt framskriden, hade herr Daburon ännu ej lemnat sitt .mbet rum. Han språkade med grefve de Commarin, hvilken han meddelat de nyheter han sjelf erfarit af Pierre Lerouge. Denne hade grefven trott vara död sedan fera år tillbaka. Tabaret rusade in i rummet med förtviflad fart och var alltför ifrig för att märka det en främmande person var närvarande. — Min herre, ropade han, nu veta vi hvem den verklige mördaren är. Det är han, det är min fosterson, min arfvinge, det är Noel! — Noäl! . . . upprepade herr Daburon, i det han reste sig upp. Och med lägre röst tillade han: Jag anade det. — Ahl! en arresteringsorder måste genast expedieras, fortfor gubben Tabaret. Om vi förlora en minut, kommer han undan. Han vet sig vara upptäckt, om hans älskarinna underrättat honom om mitt besök hos henre. Må vi skynda oss, herr domåre, må vi skynda oss! Herr Daburon öppnade munnen, för att begära en förklaring, men den gamle polismannen fortfor: i —Detta är icke allt. Kom ihåg att en annän, en oskyldig, Albert, ännu är i fängelså. :. — Han skall icke komma att stanna der en enda timme, genmälde embetsmannen; straxt MODERSKÄRLEK. EN