Dagens Nyheter – 4 oktober 1870, sida 1

garne i de nordligare distrikterna af Slesvig skulle få rösta öfver frågan om de ville återgå till Danmark. Hela verlden har beklagat sig öfver att Preussen icke uppfyllt denna emot Österrike åtagna förpligtelse, och man har undrat hvarför hr von Bismarck ieke lyssnat till denna berättigade klagan. En och annan har trott anledningen härtill vara att hr von Bismarck, hvilken bättre än någon annan måste känna att Frankrike innan kort skulle anfalla Preussen, insett att Danmark då skulle göra gemensam sak med Frankrike för att återvinna hela Slesvig, och att, om före ett sådant krig Als och Dyppel vore återlemnade till Danmark, dessa positioner skulle blifva begagnade till basis för en fransk landstigningskårs operationer mot norra Tyskland. Det var, som bekant, också mycket nära att så hade skett. Derest Frankrike icke så tidigt rönt motgångarne vid Wörth och Wissembourg, derest det kunnat sända en landstigningskår till Östersjön, skulle danska regeringen ej ha kunnat motstå folkets påtryckning, utan förklarat Preussen krig. Men den varsamhet danska regeringen iakttog synes ha burit god frukt. Konung Christian uttalar nemligen i sitt troutal det fasta hoppet, att den mellan Danmark och Preussen sväfvande frågan skall finna en lösning som försäkrar rikets framtida sjelfständighet och stärker dess goda förhållande till den mäktiga grannen i söder. Det är icke antagligt att detta yttrande, som innebär så godt som ett löfte om norra Slesvigs återförening med Danmark, kan vara vid ett så högtidligt tillfälle afgifvet af danska regeringen utan att den har i sina händer bindande försäkringar af hr von Bismarck. Det återstår blott att önska, att den nordtyske rikskansleren snarare uppfyller sålunda åt Danmark gifna försäkringar, än han satt i verket den i pragerfredens 5:te artikel åt Österrike (och Frankrike) utlofvade omröstningen. Ån ör Nn MAN vin TN VAKNA SÅ kg Ian NE gE Nn 0 RER Upp rn ts nt