Dagens Nyheter – 4 oktober 1870, sida 1

— Huru! utropade Juliette, vet han redan: af denna visit? .Den skälmen hat skickliga spioner. — Mitt kära barn . , , började gubben Tabaret i faderlig ton. — Godt! jag vet, min herre, hvad ni vill säga mig. Ni har fått i uppdrag af Noöl att ge mig en lexa. Han hade förbjudit mig att någonsin visa mig i hans hem, men jag har icke kumnat lyda honom härutinnan. Det-är verkligen, skall jag säga, en högst -bedröflig lott att ha till älskare en personifierad gåta, en man om hvilken man vet ingenting, en logögrif i svart rock och hvit halsduk, en dyster och hemlighetsfull varelse. .-. — Ni har begått en oförsigtighet. — Hvarför det? Emedan han skall gifta sig? Detta borde han tillstå för mig uppriktigt, i stället för att . . , — Men om han icke skall gifta sig? — Jo, han skall. Han har sagt det åt den gamle skälmen Clergeot, hvilken sedan berättat det för mig. Säkert är att han har någon hemlighet som han förtiger för mig. Sedan en månad tillbaka har hun varit mycket besynnerlig; han är förändrad till den grad, att jag icke känner igen honom. Gubben Tabaret ville framför allt veta, om Noäl icke ställt så till att han, i händelse han blefve anklagad, kunde bringa i bevisning att han tillbragt tisdagsaftonen, icke ila Jonchere utan på ett helt annat. ställe och i sällskap MODERSKÄRLEK. 78,