Dagens Nyheter – 3 oktober 1870, sida 2

bli min arfvinge! Ty det står med tydliga ord skrifyct i testamentet: Åt min son Nol Gerdy testamenterar jag etc. Om denne gosse är brottslig, finnes icke nog strängt straff för honom. Men kommer då qvinnan aldrig ut! Damen hade ingen brådska, vädret var vackert, hennes toalett förtjusande, hon visade sig. Hon besökte tre eller fyra butiker till, och slutligen gick hon in hos en pastejbagare, hvarest hon dröjde öfver en fjerdedels tumma. Tabaret var nära att förgås af otålighet, der han satt i sin vagn. Att endast af en glädjefliickas lumpna nyeker hindras från att finna ordet till enförskräcklig gåta, hvilken tortyr! Han kände en stark frestelse att springa efter henne, fatta henne i armen och ropa: — Far då hem, olyckliga, far hem! Hvad gör du här? Vet du icke att i denna stund din älskare, den man du har ruinerat, misstänkes för ett mord? Skynda dig hem, så att jag får göra dig frågor, så att jag får veta af dig om han är oskyldig eller brottslig. Ty du skall säga mig det utan din egen vetskap. Jag har gjort i ordning en snara, i hvilken jag skall fånga dig. Se så, res genast höm, eljest dukar jag under för ovisshetens qval. Slutligen lät hon köra sig till sin bostad. Den blå droskan följde Faubourg-Montmartregatan och vek af vid hörnet till Provencegatan. Den fina damen steg af. utanför porten