prålande, intet som vittnade om dålig smak. Han skulle aldrig ha kunnat tro sig vara hos en dam af demi-monden, om han icke vetat det. Som han förstod sig på litet af hvarje, märkte han genast att ullting i detta rum var ytterst dyrbart. Endast prydnaderna på eldstaden ansåg han, efter låg beräkning, vara värda tjugotusen frank. — Clergeot, tänkte han, har icke öfverdrifvit. Juliettes inträde afbröt hans reflexioner. Hon hade i hast tagit på sig en mycket vid puderkappa, svart och garnerad med körsbärsröd satin. Hennes charmanta hår, en smula oordnadt af hatten, nedföll i rika lockar öfver hennes hals, lemnande de små vackra öronen blottade. Hon bländade gubben Tabaret. Han förstod nog hur det gick till att bli kär. — Ni har. bedt att få tala med mig, min herre? frågade hon, i det hon helsade behagfullt. — Min fröken, svarade gubben, jag är Noäöls vän, hans bäste vän, det kan jag säga er, och . .. --Var då så artig och sitt ned, min herre, inföll: den unga damen. Sjelf satte hon sig i en soffa, under det det att Tubaret tog plats i en fåtölj. — Jag kommer till er i en vwigtig angoeolägenhet, återtog denne. Ert besök i det hus, der herr Gerdy bor ...