UvUUJ -—-— Portvakten hade, under det han talade, haft sina ögon oafvändt fästade på myntet sem han höll i handen. Då han upplyftade hufvudet, för att i sin husbondes ansigte läsa det intryck hans meddelande gjort, var gubben Tabaret försvunnen. — 5e så der ja! tänkte han. Jag slår rad om hundra sous att patrom nu springer efter den förtjusande varelsen. Gamle kurtisör, gå du; den lilla glädje du finner på det hållet får du allt betala mycket dyrt. Portvakten bedrog sig icke. Gubben Tabaret sprang efter damen i den blå vagnen. Han hade tänkt: 4Hon skall säga mig allt; och med ett språng var han på gatan. Han kom ut tillräckligt tidigt för att se det eleganta ekipaget vika om hörnet till S:t Lazare-gatan. — Himmel! mumlade han; jag förlorar henne ur sigte. Och dock är det hos henne jag måste söka sanningen. Han befann sig i ett sådant tillstånd af nervös öfverretning, hvarunder menniskan är 1 stånd till att göra underverk. Han förflyttade sig till ändan af S:t Lazaregatan med en hastighet, som skulle ha hedrat en tjugoåring. O, hvilken tur! Å Havre-gatan, på femtio stegs afstånd, såg han den blå drosian stå stilla: Den hade måst stanna emedaa flera åkdon tillstött på samma gång, hvaraf trängsel uppkommit. MODERSKÄRLEK.