Dagens Nyheter – 1 oktober 1870, sida 2

oo VE derom, tack vare det hemlighetsfulla tecknet. Då Noöl påträffade grefvens bref, är det antagligt att hon skyndade att förklara sig. Tabaret stannade helt tvärt, likasom hade en afskyvärd orm visat sig i hans väg. Han var förskräckt öfver den slutsats, till hvilken han kom: — Noöl skulle då ha mördat hustru Lerouge för att hindra henne från att tillstå att något utbyte icke egt rum, och han skulle ha uppbränt de bref och papper som bevisade detta! Men Tabaret tillbakavisade med fasa denna tanke. — Jag gamle narr, utropade han, i det han fortsatte sin vandring, se der följden af det ohyggliga yrke som jag satt en ära i att utöfva! Misstänka Noöl, min son, min universalarfvinge, den förkroppsligade dygden och hedern! Noöl, som jag under tio års: sammanvaro lärt mig högakta, beundra till den grad att jag skulle kunna ansvara för honom såsom för mig sjelf! Det skulle vara förskräckliga paåssioner för att förmå mennisker i hans ställning att utgjuta likars blod, och hos Noöl har jag allrig funnit andra passioner än dessa två: hans kärlek till sin mor och till arbetet. Mot en så upphöjd karakter vågar jag fatta misstankar! Jag borde slå mig sjelf. Ett sådant nöt du kan vara, min käre Tabaret! Du finner förmodligen icke den lexa du nyss erhållit nog förskräcklig. Hvad fordras det då för att göra dig mera varsam?