Dagens Nyheter – 1 oktober 1870, sida 1

Ket naturlig, då ju han, såsom hvarje annan Lusegare, måste vara synnerligen rädd för att ha hyresgäster, stadda i ekonomiskt betryck, tillade han: — Hvad tusan, håller ni på och ruinerar mig? : — Jag ruinerar ingen, genmälde herr Clergeot och såg stött ut. Har ni haft att beklaga er öfver de affärer ni gjorde med mig? Det tror jag ieke. Var så god och fråga den unge advokaten deruppe, som icke sällan anlitar mig; han skall säga er om han har skäl att vara missnöjd med mig. Tabaret erfor ett smärtsamt intryck. Huru! Noägl, den förståndige Noöl var Clergeots klient! Hvad ville detta säga? Kanske låg dock intet egentligt ondt häri. Emellertid kom han att tänka på de femtontusen frank advokaten lånat af honom på torsdagen. — Ja, yttrade han, angelägen om att få veta af procentaren så mycket som möjligt, jag har mig bekant att herr Gerdy depenserar alldeles för mycket pengar. Clergeot har den grannlagenheten att aldrig låta sina kunder angripas, utan att taga dem i försvar. — Det är icke han personligen som låter kontanterna dansa, invände han, det är hans lilla älskarinna. Hon är långtifrån stor och grof, men hon skulle kunna äta upp hin onde sjelf med klor och horn och allt. Huru! Noöl underhöll en qvinna, och denna