Dagens Nyheter – 29 september 1870, sida 2

hår Hon för sin del kände icke igen mig. Derigenom att hon under en längre tid upprepat för alla menniskor att jag var död hade hon väl slutat med att sjelf tro på sanningen af denna uppgift. När jag sagt mitt nanin; föll hon baklänges af förfäran. Den olyckliga; hon hade e6ej ändrat sina vanor! Hon hade bredvid sig ett glas och en bränvinsbutelj. .— Allt detta säger mig ej hvad ni hade för ett ärende till er hustru. — Det var för Jacques skull jag kom, min herre. Gossen har nu blifvit man, och han vill gifta sig. Härtill behöfdes modrens samtycke. Jag hade med mig till Claudine en af notarien författad skrifvelse; under hvilken hon skulle teckna sitt namn. Och det gjorde hon också. Se här är handlingen. Herr Daburon mottog densamma och syntes genomläsa den uppmärksamt. — Har ni frågat er sjelf, sporde han, hvem som kan ha mördat er hustru? Lerouge svarade intet. — Hyser ni misstankar mot någon? envisades domaren. MBSannerligen, min herre, utbrast sjömannen, jag vet icke hvad jag skall säga. Jag har förmodat att de personer, af hvilka Claudine tagit penningar, likasom man hemtar vatten ur en brunn, till sist börjat finna henne alltför besvärlig, eller också att hon i fyllan och villan pratat bredvid munnen. Som Lerouge nu så fullständigt som möjligt omtalat allt hvad han hade att meddela,