Dagens Nyheter – 29 september 1870, sida 2

afskedade homom herr Daburon, som dervid bad honom vänta i korridoren tills Gåevrol komme tillbaka. Denne skulle mneriligen sedan föra honom till ett hotell, der han måste vistas någon tid under afvaktan på ny kallelse att inställa sig inför rätta. — Ni skall få ersättning för hvad denna vistelse i hufvudstaden kostar er, tillade domaren. Lerouge hade knappt hunnit utom dörren; förrän något högst märkvärdigt, oerhördt, exempellöst tilldrog sig i ransakningsdomarens embetsrum. Constant, den allvarlige, den orörlige, den känslolöse, den döfstumime Constant stöd upp och talade. Han bröt en tystnad som varat i femton år, han glömde sig ända derhän att han uttalade ett eget omdöme. Han sade: — Tänk, detta var en öfverraskande vändning, min herre! — Ja, verkligen mycket öfverraskande, tänkte herr Daburon, och synnerligen egnad att kasta öfverända alla förutfattade meningar. Hvarför hade han, domaren, handlat med denna beklagliga brådska? Hvarför hade han ej dröjt med att vidtaga mera afgörande åtgärder till dess han samlat alla upplysningar som kunde vinnas angående saken, fått alla komplottens trådar i sina händer? Man beskyller rättvisan för långsamhet,