Dagens Nyheter – 29 september 1870, sida 1

SN UTV säker derom. Men en gång i ert lif har ni, dertill frestad af en dålig hustru, handlat raot er pligt, gjort er skyldig till en nästan oförlåtlig svaghet. Sök nu att godtgöra ert fel genom att tala uppriktigt. Allt hvad ni här säger till mig och som icke direkt rörer brottet förblir en hemlighet; jag sjelf glömmer det snart. Frukta derför intet, och om ni oerfar en viss förödmjukelse, så säg er sjelf att det är straffet för hvad ni förbrutet. — Ack! herr domare, genmälde sjömannen, jag har redan fått lida hårdt och det är mycket längesedan min bestraffning börjades. Pengar som på oärligt sätt förvärfvas föra ingen glädje med sig. Då vi kommo hem, köpte jag den förut omnämnda ängen och betalade den dyrare än den var värd. Den dag, då jag gick öfver densamma första gången efter köpets afslutande, tänkte jag: SSå är du då ändtligen min4, Men sedan denna dag har jag ej haft annat än sorger. -Olaudine var kokett; och icke nog härmed, hon hade också anlag för en hel mängd svåra laster. Knappt såg hon 0ss i besittniog af så der mycket pengar, förrän hon begynte hängifva sig åt sina passioner. God mat hade hon äfven förut gerna velat äta, men nu dugde det icke med mindre än att hon fick riktigt smörja kråset vid hvart mål. Hon började lefva i sus och dus; det blef ett ständigt fråssande i vårt hem. När jag var ute på mina sjöresor, hade hon kalaser för de minst MODERSKÄRLEK) 69.