Ack! käre lärare, hvad Jesus gjorde väl då han grundade Guds rike, en verld, höjd öfver hatet, atunden, högmodet, i hvilken den högst aktade icke är, såsom i den jämmerdal vi genomvandra, den. som gör det mesta onda, den som slår, dödar, förolämpar, den som är den störste ljugaren, den minst hederlige, den sämst uppfostrade, den mest misstänksamme, den mest trolöse, dem som begår de flesta dåliga handlingarne och framkommer med de mest djefvulska idgerna, den hvilkens hjerta är mest oåtkomligt för medlidandet, den som icke har någon finkänsla, den som öfverrumplar sin motståndare och spelar honom de elakaste spratten; utan den som är den mildaste, den blygsammaste, den minst sjelfkloke, den minst öfvermodige, den minst hårdhjertade, den som är eftergifven mot alla menniskor, den som anser sig vara, icke den främste, utan den ytterste! Krigetär en väfnad af synder, ett naturvidrigt tillstånd, hvarunder man betraktar såsom vackra handlingar hvad som under alla andra förhållanden anses för laster eller brott, hvarunder det är en pligt att glädjas öfver andras olycka, hvarunder den som företoge sig att löna ondt med godt och att följa evangelii föreskrift att förlåta oförrätter och att ödmjuka sig sjelf, skulle bli ansedd vara utan förnuft och tadlas. Hvad som förskaffar inträde i Walhalla är just hvad som utestänger en från Guds rike, Har ni märkt att ingenstädes, hvarken i bergspredikan eller i evangelierna eller i den kristna litteraturen för öfrigt, nämnes ett ord som antyder att de militära dygderna få räknas bland dem hvarigenom man kommer till himmelriket, Må vi envist framhålla dessa stora fredsläror, hvilka de menniskor förgäta, som äro duperade af sitt högmod, hänförda af sitt eviga och så föga filosofiska dödsförakt. Ingen har rätt att vara likgiltig för sitt lands olyckor: men filosofen liksom den kristne har alltid bevekelsegrunder för att lefva: Guds rike känner hvarken segrare eller besegrade; det består af hjortats, själens, fantasiens nöjen, af hvilka den besegrade njuter mera än segraren, om han har fått en mera moralisk uppfostran och har mera snille. Er store Göthe, er beundransvärde Fichte, ha de icke lärt oss huru man kan föra ett ädelt och i följd deraflyckligt lif, oaktadt fosterlandets ställning i förhållande till andra länder är i sjunkande? För öfrigt är det en sak som tillskyndar mig en djup själsro: förlidet år, vid valen till lagstiftande församlingen, uppträdde jag som kandidat; jag blef icke vald; mina programmer finnas ännu anslagna på husknutarne i SeineetMarne-distriktets byar; man kan der läsa: Ingen revolution, intet krig. Ett krig vore lika olycksbringande som en revolution! För att ha rent samvete i sådana tider som våra, måste man kunna säga sig sjelf att man hvarken systematiskt undandragit gig allt deltagande i de allmänna angelägenheterna eller sökt blanda sig deri. Låt mig alltid behålla er vänskap och var öfvertygad om att jag för er hyser den djupaste vördnad. Paris den 13 september. Ernest Renan.