Dagens Nyheter – 26 september 1870, sida 2

hvilket äfven enligt hans förmenande styrktes deraf att fyra kulor blifvit efter mordförsöket upphittade, då deremot mördaren Johan Petter Ändersson bestämdt påstod att af revolverns 6 skottrum endast d varit laddade samt att tvenne ännu skulle befinnas icke urskjutna. Vid undersökning af revolvern, som vid förhöret företeddes, befunnos också två skott vara qvar i densamma, hvadan antagligt är att ett af de tre skotten träffat på två ställen. Angående de fyra upphittade projektilerna förklarade Andersson detta härleda sig deraf, att han i hvarje skott utom kopparpatronen äfven inlagt en liten blybit, för att vara mera säker om den verkan han åsyftade. af polismästaren framställd fråga om Andersson vid tillfället varit nykter svarade han ett bestämdt ja med tilläggaude att han aldrig brukade förtära mera spirituosa än möjligen en enda sup, men att han den ifrågavarande dagon ej ens smakat bränvin. Såsom orsak till det begångna brottet. hvilket han öppet och bestämdt erkände, uppgaf han att han i flere år blifvit spionerad och förtryckt samt att generaldirektör Almqvist låtit begagna sig såsom redskap dertill. Än ytterligare hade hans hat mot hr Almqvist uppblossat, då han isistförflutna december månad hos fångvårdsstyrelsen sökt bevakningsbefälhafvarebefattningen vid fängelset i Eskilstuna, men ej erhållit densamma, hvilket han äfven tillskref generaldirektör Almqvist, som han påstod cekså i detta fall hafva följt annan persons råd. Denne andre person, hvars redskap hr Almqvist skulle ha varit och hvilken så grymt skulle ha förföljt honom, vore enligt hans förmenande öfverståthallaren Bildt. Att polismästaren upplyste det öfverståthällaren ej på ringaste sätt sysselsatt sig med hans person eller befordran och att generaldirektören fäste Anderssons uppmiärk het derpå. att om Anderssons ansökning angående platsen i Eskilstuna till styrelsen inkommit i december månad, hvilket hr Almqvist dock icke nu visste, så hade den ej kunnat föredragas. emedan m ännu i dag innehar platsen på förordredan långt förut blifvit dertill förordnad, de ej det ringaste på Andersson, hvilken bestämdt påstod sig icke allenast ha blifvit följd och tillbakasatt utan jemväl att såväl generaldirektör Almqvist som öfverståthållare embetet noga visste att Andersson kom hit till hufvudstaden den 10 nästlidne maj i afsigt att begå ett mord, ty han hade, när han lemnade den innehafda fanjunkareplatsen 1 Landskrona, sagt till kapten Höckert derstädes, att om han nu ej skulle orbälla den sökta befattningen, så skulle han utkräfva en förfärlig hämd, och. tillade han, det der rapporterades naturligtvis. Om åtkomsten af den mankiller han vid bäktandet innehade jemte flere andra till honom gjorda framställningar vägrade han att ingå i något vidare svaromal, i det han helt kort förklarade att målet vore tillräckligt utredt inför öfverståtl embetet för att kunna remitteras till rådh . Polismästaren gjorde härefter följande frågor till den tilltalade: Polism,. Gjorde Andersson detta mordförsök i förutfattad bestimd afsigt att döda generaldirektörn? ÅA, Ja! Polism. Sedan A. nu gjort detta brott och kommit till besinning, så ångrar han väl ändå sin gerning? A. Angrar? Nej, det gör jag visst inte. Polism. Andersson inser väl ändå att han begått en dalig gerning? A. Ja, det nekar jag inte till, men inte anstår det en karl att sätta sig att gråta och lipa heller? Plism, Tror Andersson på att det finnes en ud? ÅA. Ja, förr har jag väl trott på det, men jag just om de som i så många år förföljt mig tro mera än jag på en Gud? Mördarens Kosta svar och det stundom nästan glädtiga sätt han iakttög syntes vittna antingen om en hög grad af förställning eller ock att det ej står fu mligt rätt till med hans sinnesbeskaffenhet. Härom skola dock utan tvifvel kommande förbör lemna bestämd utsago. Åt killiga vittnen hördes, hvilkas meddelanden st bestyrkte generaldirektör Almqv berättelse och mördarens egen bekännelse Andersson är född i Norrköping år 18383, der hans fader, timmermannen Nils Andersson, ännu lefver. Målet uppsköts till annan dag. a En bråkmakare. Timmermannen Johan Erik Eriksson, hvilken för någon tid sedan lem utan tillsyn å gata samt fört oljud uapat de konstaplar, som anmärkt fördömdes i förrgår af polisdomstolen att för böta tillsammans 30 rdr. hvarförutom han des att godtgöra i målet afhörda vittnen med mmans ox rdr 39 öre. — Straxt härefter dömdes Eriksson att böta 13 rår, för det han vid ctt at rättegångstillfällena ri rande ofvan nämnda mål inställt sig inför domstolen i berusadt tillstånd. — Slutligen stod han i ett tredje mål tilltalad för att förliden måndag i berusadt tillstånd ha kört Tjärhofsgatan framåt i vildaste fart. Deita mål uppsköts för vittnens hörande, enär den tilltalade nekade. tt spädt gossebarn fanns liggande dödt i en träask vid eSista styfverns trappour sistlidno lördagsmorgon. Modren efterspanas. tjeilfmordsförsök. Cigarrhandlerskan Charlotta Noråmansson, som har sin butik vid Alkärret å Djurgården, försökte i fredags eft middag tre kilda gånger att medelst dränkning förkorta sitt lif utan att lyckas, Efter söket blef hon tagen om hinder af polisbet; gen och förvaras nu i häkte, emedan hon cj lär vara rätt klok. LANDSORTEN. Stor urstöld I Karlskoga, Nerikes Allehauda berättar: Natten till torsdagen den 1å dennes föröfvades stöld genom inbrott hos urmakaren Allen, boende invid stora landsvägen i Karlskoga kyrkoby. Tjufvarne. som på intet vis blefvo störda under sitt nattliga förehafvande, tillgrepo mer än hundra fickur af olika beskaffenhet, dock mest af silfver. De hade äfven öppnat klaffen till en byrå och borttagit några. men qvarlemnat andra der förvarade ur; en sedelbok utan mynt tillgrepo de äfven; nedre byrålådorna. der äfven mär ildur funnos inlagda, voro alldeles orörda, och likaså en mindre låda, der något silfvermynt fått sin plats. En bättre klädesrock gjorde dem ock sällskap vid affärden. Att tjufvarno med ljus noga genomsökt latsen, syntes af den mängd talg, som drupits på et inre af klaffen, och deraf att de synbarligen utvalt en del ur och ratat de anara. Af de på väggen hängande större klockor och afinstrumenterna var intet borta. Tjufvarne hade beredt sig ingång till rummet genom att uttaga ett fönster på östra aidan i byggningen. Märkligt nog varingen boende i ett rum, der så mycket och kö ct anförtrodt gods finnes förvaradt, och ej ens i något i samband dermed stående rum. — Öaktadt eftorspaningar åt alla håll, ha ännu inga underrättelser örnummits hvarthän tjufvarne styrt kosan. hh a wa PP