Dagens Nyheter – 24 september 1870, sida 1

man är skyldig en fånge, hvilkens oskuld synes sannolik. Albert bugade sig och tackade, hvarefter han följde gendarmerna. — Låt herr GEyvrol komma in, sade nu domaren till sin protokollsförare. Polischefen var icke tillstädes; han hade nyss blifvit kallad att i och för någon angelägenhet infinna sig hes prefekten; men hans vittne, mannen med örhängena, väntade i korridoren. Man tillsade denne att inträda i ransakningsdomarens rum. Han var en af dessa korta, undersätsiga karlar, starka som ekar, hvilka, om det kniper, kunna bära tre säckar, fulla af mjöl eller spannmål, på sina kullriga skuldror. Hans hår och polisonger voro nästan hvita, hvilket gjorde att hans mörka hy föll så mycket mera i ögonen. Man kan knappt tänka sig ett ansigte mera väderbitet, mera garfvadt af vindarne, mera stekt af tropikens sol. Han hade stora händer, svartbruna, hårda, valkiga, de der syntes kunna göra tjenst som skrufstäd. Vid hans öron voro fästade ett par väldiga örhängen, gjorda i form af ankare. Han bar en sådan drägt som begagnas af de förmögnare fiskrarne i Normandie, då de klädt sig för att fara till staden eller bevista marknaden.