Dagens Nyheter – 23 september 1870, sida 2

Men gubben, som syntes vara mycket upprörd och ha ofantligt brådtom, svarade, i det ban helsade artigt: — Ni torde vara god och ursäkta mig, min herre, men det är någon som väntar mig hemma ... — Jag hoppas dock -.. — Åh! han är oskyldig, afbröt honom fader Tabaret. Jag har redan samlat några bevis, och inom tre dagar . . . Men ni skall nu förhöra mannen med örhängena. Han är stucken, Gåvrol, och dertill har han skäl. Jag har bedömt honom orättvist. Och utan att gifva domaren tid till att säga något mera, sprang han utför trapporna med en sådan fart, att han i hvarje ögonblick syntes riskera att bryta halsen af sig. , Herr Daburon såg helt missbelåten ut; han påskyndade sina steg. I korridoren utanför dörren till hans embetsrum satt Albert på en träbänk bredvid ett par gendarmer. Å ; — Ni skall straxt bli inkallad, men herre, yttrade domaren till den anklagade, under det han öppnade sin dörr. Inne i rummet språkade Constant med en liten mager man, som man skulle kurna taga för en kapitalist, en procentare; men han var i sjelfva verket en polisagent. — Ni har bekommit mina bref? frågade herr Daburon sin protokollsförare. — Min herre, era order äro utförda, Cen