återhållen sorg, lyckades man flytta grefvens stol till fönstret, som öppnades för att han skulle kunna andas lättare. Tre dagar förut skulle detta uppträde ha dödat honom. Men hjertat härdas af olyckan, liksom händerna genom kroppsarbete. — Tårarne ha räddat honom, hviskade doktorn till Claire. Herr de Commarin återvann verkligen så småningom sansen, och i samma mån han kunde tänka klart, blef hans smärta, döfvad för en stund, allt bittrare. En sådan der tillfällig förlamning af själsförmögenheterna är ofta följden af plötsligt inträffande olyckor; det ser ut som om naturen behöfde samla sina krafter för att bära det onda; man känner icke genast slagets hela våldsambet. Det är först efteråt man kan mäta djupet af den afgrund i hvilken man blifvit störtad. Grefvens blickar fästades på bädden, der Valries lik låg. Detta var då allt hvad som återstod af henne! Själen, denna så hängifna, så ömma själ, hade flytt till en annan verld. Hvad skulle han icke ha velat gifva för att Gud måtte förläna denna olyckliga ännu en dag eller blott en timma af lif och förnuft! Med hvilken outsäglig ånger skulle han ej ha kastat sig till hennes fötter, bedt henne om förlåtelse, sagt henne att han endast med fasa kunde blicka tillbaka på sitt förflutna lif och det ovärdiga sätt, hvarpå han behandlat