Dagens Nyheter – 23 september 1870, sida 1

hk Noöl betraktade henne med en min af öfverraskning; en bekännelse af detta slag, afFifven af en sådan mun och utan alla förklaringar, kunde också icke annat än förvåna. Den unga flickan rätade ut sig till sin fulla längd, och med imponerande värdighet sade hon: — Jag är fröken Claire VArlange, min herre. Herr de Commarin redogjorde härefter i största korthet för de af Claire förut berättade händelserna. När han slutat, svarade Noöl: — Min herre, ni ser sjelf i hvilken belägenhet jag för tillfället befinner mig; i morom . .. ; — I morgon! afbröt honom grefven i harmBen ten; ni talar, tror jag, om att vänta till i morgon! Samvetet bjuder oss, min Herre, att handla redan i dag, nu genast. Vill ni hedra den stackars aflidna, så befria hennes sön; det är bättre än att läsa böner vid hennes stoft. Noäl bugade sig djupt. Att höra er vilja, min herre, yttrade han, det är att lyda. Jag går. I afton skall jag ha den äran att uppvakta er i ert hotell, för att meddela hvilka åtgärder jag dittills vidtagit. Kanske skall den glädjen förunnas mig att kunna återföra Albert till er. Efter att ha sagt detta, omfamnade han ännu en gång den döda samt gick sin väg.