Dagens Nyheter – 23 september 1870, sida 1

NTE AT Men ordet mördare4, det sista fru Gerdy uttalade, öfverraskade ingen. Alla med undantag af nunnan hade kännedom om den förfärliga anklagelse, som hvilade på Albert. Det måste ha varit honom denna olyckliga moders förbannelse gällde. Noöl syntes ytterst bedröfvad. Liggande på knä invid den aflidnas bädd, hade han fattat en af hennes händer och tryckte sina läppar deremot. — Död! suckade han; hon är död! På hvar sin sida om honom hade presten och nunnan knäfallit och läste med halfhög röst de vid dylika tillfällen vanliga bönerna. De ånropade Gud, bedjande att han måtte visa den hädangångnas själ nåd och barmhertighet. De sökte utverka en smula himmelsk salighet åt den som lidit så mycket här på jorden. Grefve de Commarin hade sjunkit ned i en länstol; ingenting förrådde att han ännu lefde; hufvudet hade fallit åt sidan och hans ansigte var blekare än den dödas. Claire och doktorn skyndade fram för att förvissa sig om hans tillstånd. Man måste taga af honom halsduken och knäppa upp skjortkragen; han höll på att qväfvas. Med tillhbjelp af den gamle krigaren, hvilkens röda och svällda ögon vittnade om en MODERSKÄRLEE. 65.