Dagens Nyheter – 21 september 1870, sida 1

-— OUT — obeskrifliga lycka menniskors afund. Ack, huru stor var ej vår sällhet! Men du har icke satt tro till detta orimliga förtal, du har föraktat de elaka tungorna; jag sluter till detta deraf att du nu kommit hit.4 Nunnan, som stigit upp, då hon såg sjukrummet fyllas af så mycket folk, stod med ögon och mun vidt utspärrade af förvåning och nyfikenhet. — Jag bedraga dig! fortfor den döende; man måste vara tokig för att kunna tro något sådant. Är icke jag din tillhörighet, en del af ditt eget väsen? För mig är du alt och jag kan ingenting vänta eller hoppas af någon annan som du ej redan gifvit mig. Har jag ej tillhört dig med själ och kropp alltifrån första dagen? Det behöfdes ingen inre strid för att jag skulle skänka mig åt dig; jag kände att jag var född till verlden för att blifva din, Guy. Minns du icke att jag sade dig detta? Jag arbetade åt en modehandlerska och förtjenade knappt mitt uppehälle för dagen; du lät mig tro att du studerade juridik och att du ej var rik. Jag tänkte att du underkastade dig försakelser, för att bereda mig ett visst välstånd. Du ville sjelf inreda vår lilla vindskammare vid S:t Michelgatan, kommer du ihåg det? Var den icke täck med sina nya blommiga tapeter som vi tillsammans. klistrade upp, du och Sam?