En tredjedel af staden är nu endast en grushög. rv Stockholms-Nyheter, Invigningen af den nya Synagogan, öfver hvilken vi i gårdagens nummer meddelade en beskrifning, egde rum i går afton. Sedan församlingens ledamöter och öfrige inbjudne intagit sina platser i det vackra templet, i hvilket gaslågorna redan: voro tända, inträdde kl. 5 under orgelspel processionen med Thorarullarne (Mose lag). Dessa buros af församlingens rabbin, rabbinen Schönthal från Norrköping, jemte flera församlingsföreståndare (från Stockholm, Norrköping, Göteborg och. Karlskrona). Innan Thorarullarne inställdes i tabernaklet, förrättade rabbinen Levysohn bön på hebreiska och svenska, hvarefter kantorn och församlingen sjöngo en vexelsång. Man hade dervid tillfälle beundra :en särdeles väcker röst, hvars egare, hr Moskowski, är kantor i härvarande mosaiska församling. Innan rabbinen derefter tände den ständigt brinnande lampan, ofvanom tabernaklets förlåt, förklarade han på ett särdeles vackert sätt den id, hvaraf den ständigt brinnande lampan är en symbol. Under sjelfva lamptändningen uppstämde församlingen en bönesång. Härefter sjöngs följande psalm: Menska, sjung till Herräns ära, Utur fromt och helgadt bröst; Kom att Herrans kärlek lära, Sök deri din frid, din tröst. Tacka Honom allan tid, Som är evigt huld och blid. Rabbinen dr Levysohnhöll härefter predikan. -Han talade ex tempore. Såsom allid i den israelitiska synagogan, hörde man cke annat än fridens, kärlekens och fördragsamhetens ord.. Inga fördömelser, inga förbannelser vanhelgade det åt den kärleksfulla Gudens dyrkan helgade rummet. Texten var densamma som utgör inskriften på hvardera af helgedomens gaflar, nemligen 2 Mose-bok 25: 8:. De skola göra mig en hlgedom, och jag vill bo,wbland dem; samt Esaias 57: 19: lan, som skapar läpja frukt, bjuder frid, frid åt den som ÖR ir och åt den som är nära, och Ja vill vota honom. Pcedikanten tog sig af dessa bibelspråk anednivg att afhandla, hvilka skälen varit till uppförande af denna helgedom, hvilka, tankar sem -böra deraf väckas hos församlingen och Hvilka känslor. som böra uppfylla enhvar, när han lemnar templet. . Han predikade ödmjukhetens dygd ioför Herren, försoniogens och, billigh: :mot nästan. .Må aldrig så myeken förföljelse,., aldrig. så mycken kränkning möta derute, så må dock frid råda härinom. Han skildrade de strider menniskan har att kämpa mot sig sjelf och mot verlden och medlen att gå igenom dem, Han granskado religionens tre grundvalar: tro, kärlek och hopp samt deras verkan på lifvet och huru de leda till: det eviga-ljuset derofvan, som är symboliskt afbildadt i det ständigt brinnande ljuset i hvarje Israels helgedom. i Predikantens betraktelser: ledde honom till att uttala glädjen öfver att detta tempels invigning skedde samma år, då det skönaste bladet skrefs i Sveriges kulturhistoria (judeemancipationen), hvarför ock detta årtal står ristadt öfver kyrkans ingång. Der inne skulle icke heller någonsin hädanefter, liksom det hittills icke -skett, uttalas ett ord mot andra trosläror. Hvadan skulle man fördöma andra: menniskor för deras tro, då de äro samma Faders barn? Och denna kärlek och fördragsamhet-må ej stanna inom helgedomen, utan tagas med derifrån ut i det verldsliga lifvet. Frid! Frid! Här inne må man bedja som Israel. Der ute må man lefva i första rummet som menniska, med menniskor — och för menniskor. Sedan följande psalm Som en Herde skall Han nära Dig i sina gårdars ro Med sin höga lag och lära, Med sin helga sanningstro! Vägen får du lära der, Som till saligheten bär. blifvit sjungen, höll doktor Levysohn en invigningsbön öfver det nya templet, en varmhjertad, innerlig bön om Guds bistånd, att Hans ord der alltid måtte predikas med kärlek och med kärlek anammas, hvarefter han nedkallade Guds välsignelse öfver konungahus och fäderöesland, ötver brödrafolken, öfver hufvudstadens styrelse och befolkning, öfver de män, hvilka med konstnärligt sinne eller kroppsligt arbete eller gåfvor bidragit att det nya templet kommit till stånd, öfver alla dem, som nu voro i templet församlade, öfver dem, som der komme att knyta äktenskapets förbund, öfver de qvinnor, som der infunne sig för att tacka Gud för lifvets största gåfva och öfver dem, som efter talaren komme att å detta rum tolka himmelens läror. Sedan denna högtidliga del af invigningsgudstjensten slutat, afsjöngs från orgelläktaren en kantat, hvartill musiken, hållen i kyrkstil och med särdeles vackra körer komponerats af orgelnisten i mosaiska församlingen, musikhandlaren John Jacobson. Af texten tillfter utrymmet oss att endast meddela fölande: Ljufva äro dina läger, Dina tjäll, o Jakob! Herren är hos dig och säger: Kommen, söken Mig! TI ditt tempel jag mig böjer Full af Herrans ynnest, Han mig stärker. Han mig höjer Nu, som förr han gjort. Dig jag älskar, Dig jag fruktar, Mildsratore Fåder! on Du lisar, då Du tuktar, Söker jag blott Dig, Och på bönens ljufva vingar Flyktar jag till Honom, Som: från jordens alla ringar Tager syndarn mot. Genom öknars stig Du fört mig Till ett fridens hemvist, I all jordens trångmål hört mig Klagande min nöd. Hör då, Fädrens Gud! på bönen, Som ur hjertat stiger