Dagens Nyheter – 17 september 1870, sida 1

passerade samma väg för att komma ut, men med mindre fara, emedan jag öfvertalade honom att taga trädgårdsmästarens stege, hvilken jag sedan, då han väl befann sig på anud ra sidan, stjelpte omkull och lät ligga invid muren. Denna berättelse, framställd i den naturligaste ton, gaf herr Daburon mycket att fundera på. Hvad skulle han tro? — Säg mig, min fröken, yttrade han, hade regnet börjat, då herr Albert klättrade öfver muren? — Ännu icke, min herre. De första dropparne föllo, då vi sutto på bänken; jag erinrar mig det mycket väl, emedan han spände upp sitt paraply och jag tänkte på Paul och Virginie. — Var god och vänta ett ögonblick, fröken d Arlange, sade domaren. Vi skola om en liten stund fortsätta detta samtal. Han satte sig vid bordet och skref hastigt två bref. I det ena gaf han order att Albert genast skulle föras till hans embetsrum i Palais de Justice, för att underkastas nytt förhör. I det andra uppdrog han åt en tjensteman vid detektiva polisen att skyndsamt begifva sig till hotell dArlange i S:t Germain, för att undersöka muren i närheten af trädgårdsporten och upplysa, huruvida några spår kunde förmärkas, som antydde att en person nyligen