-—— AVUV -—vännen dragit sig undan, när den siste släg tingen icke mera syns till, står hustrun en sam qvar. Domaren ångrade att han låtit sig förleda: till att gå måhända alltför långt. Claires hän förelse förskräckte honom; han försökte, ehurt förgäfves, afbryta henne. — Jag kan vara blygsam, fortfor hon meq stigande energi, men jag är icke feg. Jag har fritt valt Albert bland alla; hvad än må hända, skall jag icke förneka honom. Nej jag skall aldrig säga: Jag känner icke denne man, Han har velat skänka mig hälften aj sin rikedom, af sin ära; jag skall, vare sig han vill det eller icke, bära hälften af han: skam och olyckor. För två blir bördan min dee tung. Slå; jag skall trycka mig intil honom så nära, att icke ett enda slag kar träffa honom, utan att på samma gång träff mig. Ni som råder mig att glömma, upply mig då huru detta skall tillgå. Jag glömma Skulle jag väl kunna det, om jag än ville de aldrig så gerna? Men jag vill det icke, ty har eger min kärlek, och det står lika litet i mir förmåga att upphöra att älska honom som at genom en ansträngning af min vilja brings mitt hjertas naturliga rörelser att afstanna Han är fånge, anklagad för ett mord; må vara: jag älskar honom likväl. Han är brotts: lig! hvad gör det? Jag älskar honom icke desto mindre. Ni skall döma och brännmärks honom; dömd och brännmärkt, skall han ändå