tid skola vi, äfven i slagets vildaste tummel, täni ka: Gud skydde och bevare vårt kära fosterland! — P. S. Hit har i dag ankommit en skandinav till, nemligen en dansk vid namn Olsen. Hans hemort är Fyen. Samtliga skandinaver äro nu till antalet 10. KA Innan jag afsänder detta bref, vill jag. för att gifva er en id om lifvet härnere, ännu tillägga några ord. Vi befinna oss i detta öj sonblick ho: kapten Christophersen. Hans rum är beläget i andra våningen af kasernen och är omkring tio alnar långt och sex alnar bredt. Väggarne äro helt enkelt hyitmenade med kalk och dess möblemang består af tre tältsängar, en gammal kommod, två impla, omålade bord midt på golfvet, ett dito uner fönstret, två simpla, omålade stolar, och en träbänk vid ena väggen. I detta ögonblick sitter Christophersen i skjortärmarne och utan skor på sin säng; en fransk kapten ligger och läser Le petit journal i sin. Vid bordet midt Jå golfvet sitta fyra af oss norrmän sysselsatta med brefskrifning. Det knackar på dörren och in träder en fransl kapten; han slår sig ned på bordet under fönstret. Det knackar äter på dörren och in träder prinsen af Serbien. Han lägger sig på sängen, sedan han fått en bit norsk tobak af mig. Ännu en gång knackar det och in träda en österrikisk öjlnant och den danske soldaten Olsen. Samtalet blir lifligt och piporna tändas. Danskarne uppvakta med Den ta; pre Landsoldat,. Officerare, prinsar, soldaler, alla äro här likar; det är som hade vi känt hvarandra i 100 år. Au revoir. UR ER ESKORT EERO ROR ER