Begrafning. En sorgehögtid hade i går middag samlat i Jakobs kyrka så många menniskor, :som der kunde ryimmas. Det var öfverste Nils Ericsons stoft, som då invigdes till den eviga hvilan. I koret, framför altaret, var kistan, öfvertäckt med kransar, uppställd på sin katafalk. På ömse sidor derom intogo de inbjudna sina platser. Den högtidliga akten inleddes med afsjungandet af psalmen 432, v. 1. Derefter framträdde biskopen i Karlstads stift, dr Sundberg, hvilken förrättade jordfästningen, och höll ett gripande, af djupt allvar och högstämd inspiration genomtringdt tal, deri han skildrade den aflidnes verksamhet och stora personliga egenskaper. Till utgångspunkt tog talaren fjerde evangeliets (Johannes) första kapitel, der det talas om två bröder, hvilka gingo ut i verlden att fullborda det verk, som dem var förelagdt. Efter dessa bröder, anmärkte han, ha mångtusende utgått i verlden att fullborda ett godt och stort lifsarbete. För omkring 50 år sedan utgingo också två bröder från en undangömd vrå i Wermland, båda fattiga och föga bemärkta, men båda snart omgifvande sina namn med stora gerningars glans. Den ene hade nu slutat sitt arbete och gått till hvila. Men hans minne skäll lefva i kärlek och tacksamhet hos alla dem, som stått i nära eller aflägsnare beröring med honom, i aktning och beundran hos hvarje svensk man och hela Sveriges folk, som i honom egde en af sina ädlaste söner. Och de minnesstoder han rest i vårt lands skilda bygder, vid dess sjöar och strömmar, skola för långliga tider bevara minnet af hans namn, när mycket annat som nu äflas om dagens pris fallit i glömska och spårlöst försvunnit. Man stär förundrad öfver, huru han kunnat uträtta så mycket och besegra hinder, som för vanliga ögon syntes a!skräckande. Hemligheten läg i hans personliga egenskaper och de rika naturgåfvor, med hvilka han var utrustad. Men icke i dem ensamt. Det var hans själsädel söm var hans förreämsta styrka. Och häns bild är derför äfven en bild af den redliga viljan. Sedan talaren yttrat några tröstens ord till dem, som i djup sorg stodo samlade omkring den aflidnes sista, trånga boning, skedde jordfästningen i. vanlig. ordning, hvarefter en sorgkantat afsjöngs från orgelläktaren af skolungdom. Akten afslöts med afsjungändet af ofvannämnde psalms andra vers. Kistan bars ur kyrkan till likvågneii af den aflidnes närmaste manliga anförvändter, hvarefter liket utfördes till nya kyrkogården. I den talrika processionen syntes, utom den aflidnes familj, 4 konungens vägnar förste hoöfmarskalkeh af Edholm, kämmarherren C. v. Rosen å drottningens, kammaärKerren Ehrenborg å enkedrottningens, måjoren K. A. Ström å hertigens och hertiginnans äf Östergötland, kammarherren Ennes å hertigens och hertiginnans af Dalarne, de festa ar statsrådets ledamöter, högre embetsmän, embetsoch tjenstemän vid jernvägsstyrelserna m. fl.