— 40DA — detta skulle han ha gått och fegt mördat en gammal qvinna! Ni skall icke mera våga upprepa denna osanning. Fröken dArlange tystnade; ett triumferande leende spelade på hennes läppar. Detta leende betydde: Ändtligen har jagdå öfverbevisat er om att ni har orätt; hvad kan ni svara på allt. hvad jag sagt: Ransakningsdomaren lät icke den stackars flickan länge njuta af denna angenäma föreställning. Han märkte icke, huru grymt han betedde sig genom sin envishet, Alltid samma id! Att öfrertyga Claire, det var att rättfärdiga. sitt .eget handlingssätt. — Ni vet icke, min fröken, återtog han, hvilken yrsel ibland kan fatta den hederlige mannen och för ögonblicket qväfva hans förnuft.. Det är först då vi förlora en sak vi inse hela värdet af hvad vi mista. Gud förbjude mig att tvifla. på hvad. ni -omtalat för mig; men tänk er hvilket förskräckligt slag drabbat herr. de Commarin! Vet ni, om han ieke, sedan han lemnut er, intogs af förtviflan, och till hvilka ytterligheter denna dref honom? Han har kunnat råka i en tillfällig sinnesförvirring och derunder . handlat, snart sagdt, medvetslöst. Måhända är det på detta sätt man bör. förklara brottet. Öfver fröken dArlanges ansigte utbredde .sig. dödens blekhet; hvarje drag afspeglade den djupaste förskräckelse. Domaren trodde