-—— 2Z0V0J — att han nu lyckats rubba hennes fasta öfver. tygelse om Alberts oskuld. — Han skulle således ha varit tokig! mumlade hon. — Kanske, svarade domaren; och dock antyda biomständigheterna vid mordets föröfvande att dådet varit väl öfvertänkt. Tro mig, fröken Claire, och. bered er på det värsta. Afvakta under bön utgången af denna bedröfliga ransakning. Lyssna till mina ord; det är en vän som talar till er. Förr har ni hyst samma fulla, förtroende för mig som en dotter för sin far, det har ni sjelf sagt mig. Förkasta derför icke mina råd, Takttag tystnad och. vänta. . Dölj. för alla. er sorg, huru naturlig den än är; pi skulle eljest möjligen sedan få ängra att ni låtit den utbryta. Ni, som är så ung, så oerfaren, ooh som står ensam i verlden utan stöd, utan mor, ack! ni har gjort ett dåligt val, ni har skänkt er ömhet åt en person, som . .. — Nej, min herre, nej, stammade Claire. Ack, tillade hon, ni talar såsom verlden, denna sjelfkloka, egoistiska verld, som jag föraktar och som jag hatar. — Arma, barn! fortfor herr Daburon, obeveklig i sitt medlidande; stackars unga flicka! Man kan knappt tänka sig en större olycka än er; de flesta qvinnor skulle duka: under för mindre. Men ni är ung, ni är stark, ni skall icke förkrossas af detta slag. Brottet skall en gång ingifva er fasa . . . Ert djupa