— 459 — uppskakad. Han trodde icke att deiöna unga flicka, som ofta synts honom så rädd och så känslig, skulle kunna åhöra ett dylikt meddelande, utan att förlora väldet öfver Big sjek. Han väntade sig ett utbrottaf förtvillän, tårar och hjertslitande rop. Kanske skulle hon svimma, och han höll sig beredd: att, ifall något tecken dertill förepordes, inkalla guvernunten Schmidt. Han bedrog sig... Claire steg hastigt upp från stolen; allt i hennes väsen röjde en beundransvärd styrka. -Harmens eld:purprade hennes kind och aftorkade hennes tårar. — Denna beskyllning är falsk! utropade hon; och de som framkastat densamma ljuga. Han kan icke, nej, han kan icke vara en mördare. Om han stode här, i detta rum, och sjelf sade till mig: Det är sannt, skulle jag icke tro honom, jag skulle ändå ropa: det är falskt. — Ännu har han icke bekänt, fortfor domaren, men han skall bekänna . . ..Och för öfrigt finnas flera bevis än som behöfvas för att domstolen skall fälla honom. De graverande omständigheter, som kunna anföras emot honom, äro alltför öfyertygande för att lemna något tvifvel öfrigt. — Niväl, afbröt honom. fröken d Arlange med cn röst, hvari hon nedlade hela sin själ, jag försäkrar er. att rättvisan :misstager. sig. Ja, fortfor hon, då domaren sökte framställa en protest, han är oskyldig, Jag skulle vara