Härifrån har man en vacker utsigt öfver dalen och staden, och det omgifves af en park och en liten plantering; som är afstängd från landsvägen. Omkring kl. 2 begat sig konungen med sin lifvakt och en kyrassiereskort, åtföljd af kronprinsen och en stab af generaler, till slottet, som var prydligt möbleradt, och mottog kejsaren, då han kom med sin stab, sin svit och sin eskort, hvilken uppställdes på andra sidan allen midt emot kyrassiererna. Konungen och hans fånge drogo sig genast genom en af salongerna på nedra botten undan till ett af växthusen, och staben derutanför kunde se dem i deras allvarliga samtal. Efter mötet med konungen ha!e kejsaren några ögonblicks samtal med kronprinsen; under hvilk ethan var mycket rörd då han talade om konungens uppförande mot honom. Hvad han tycktes ligga synnerligt stor vigt på var att ej behöfva passera sina egna soldater. Resultatet blef emellertid att hans majestät, då han önskade undgå ett obehag, blef utsatt för en annan stor förödmjukelse, ty hans marschroute måste ändras för att han ej skulle passera Sådan, och sålunda måste han fara förbi den preussiska härens leder. Sålunda hände aft Fränkrikes kejsate som krigsfånge kom att passera under mina fönster, öfver stora gatan i Donchery. Regnet öste ned, och en wirtembergsk kolonn som kom från motsatta sidan spärrade vägen litet. Framför corttgen kom en afdelning svarta husarer i full uniform och utan kappor. Derefter kom en kupt med kejsaren uti. Han bar kepi och generals hvardagsuniform med hederslegionens storkors på bröstet. Han såg ytterligt utmattad ut och hade mörka ränder under ögonen, men han gaf akt på hvad som föregick omkring honom, så att han helsade på en engelsman som sprang ut för att se honom och lyfte på hatten. Bredvid honom satt en fransk efficer — som jag tror var det Achille Murat; men hvem kunde väl se på någon annan än kejsaren, och ingen menniska med någon känsla kunde i denna stund ens på denne man kasta mer än en mycket kort blick. Hästarne, som icke förstodo sin herres olycka, voro värdiga det kejserliga stallet. De tvenne kuskarne körde så fort som om de varit i Boulogneskogen eller på väg till S:t Cloud en regnig dag. De och de begge betjenterna som sutto bakpå hade på sig långa vattentäta käppor, lackerade hattar och den kejserliga -kokarden. När vagnen stannade ett ögonblick, såg min kurir en skymt af hans majestäts ansigte. CHurå förändradt, sade han, äfven när jag gör afdrag för tiden som förflutit sedan prins Napoleon bodde i mitt hus i London innan han flyttade till King Street!4 Han höll handen vid mustacherna, hvilka som vanligt hade väl spetsade ändar, men man märkte ingen nervös ryckning; och den rörelse, som ett ögonblick hade öfverväldigat honom medan han talade med kronprinsen om konungens vänliga uppförande, var nu försvunnen. Då torkade han tårarne ur ögonen med handskarne, som han bar i ena handen, och var under några sekunder öfverväldigad. Efter kejsarens vagn kom en char-å-banc, med normandiska hingstar, uppfylld af franska och preussiska officerare, mestadels i kappor och med fodraler öfver sina kepier och mössor. Bland dessa voro general Boyen och prinsen af Limars, hvilka äro beordrade till h. maj:ts uppvaktning. Derefter följde 10—11 kejserliga vagnar, char-å-bancs och fourgons, med ypperliga hästar och fulla med officerare; så kommo några franska officerare till häst; och efter ett långt tåg af reseryhästar, ridna af lakejer, 60 eller deromkring till antalet, slöts corttgen med en afdelning af de svarta husarerna. Jag öfverlemnar åt andra att anställa moraliska betraktelser öfver detta skådespel. Jag skall icke säga ett ord om en fallen storhet. Hvar och en lärer ha till hands den utslitna satsen: SIngen ropade Gud välsigne honom!4 De franska män och qvinnor som stodo ute i regnet vågade ej visa något deltagande eller sorg, i fall de hyste någon sådan. Det enda ljud som hördes var hästtrampet och det störande pinglet af klockorna på char-å-banc-hästarne; men då och då ljöd en kör från wiirtembergarne, hvilka trafvade fram i smutsen och prisade segern, i hvilken de säkerligen till sin stora ledsnad hade föga andel.