ev en månad? Skulle då hans vanligå skarpsinnighet öfvergifva honom? Nej, helt säkert icke. Hvad som mest bekymrade honom var att han icke visste huru han skulle komma i tillfälle att underrätta Albert om att en person arbetade för honom. Han var en helt annan menniska, när han steg upp från bordet, och med lätta steg tillryggalade han det afstånd som skiljde honom från Saint-Lazare-gatan. Klockan slog 9, då hans portvakt öppnade för honom. Han begaf sig direkte uppi fjerde våningen, för att höra huru det stod till med fru Gerdy. Noöl kom honom till mötes i tamburen. Den unge mannen tycktes ha låtit sig röras af minnena från sin barnoch ungdom; ty hans ansigte bar en sorgsen prägel, såsom om den döende verkligen varit hans mor. I följd af detta oväntade förhållande kunde gubben Tabaret icke motstå frestelsen att gå in, vore det ock blott på fem minuter, för att få tillfredsställa sin nyfikenhet. Han visste väl att, då han befann sig i advokatens sillskap, samtalet svårligen skulle kunna komma att röra sig om annat än det Lerougeska målet. Och huru skulle det vara hoaom möjligt att tala derom, då han visste allt vida bättre än hans unge vän, utan att förråda sitt vetande? Ett enda oförsigtigt ord kunde uppdaga den hemlighetsfulla rol han spelat i denna tragedi. Men det var framförallt i sin käre Noöls ögon han ville för