Kejsar Napoleons resa genom Belgien. (Efter IIndpendance belge.) I lördags kl. närmare 5 på e. m. inträffade fransmännens f. d. kejsare i Bouillon. Flera generalstabsofficerare, deribland en af hans adjutanter, general Castelnau, generalerna de Reille, de Vaubert, furst Ney af Moskwa och några och tjugu offieerare af olika grader åtföljde honom. Några högre officerare i preussiska armån representerade i denna svit öfverbefälhafvaren öfver de tyska armåerna, som af belgiska regeringen hade erhållit erforderligt . medgifvande för kejsarens genomresa. En sqvadron belgiska jägare trafvade tramför kejsarens vagn; till venster red en belgisk officer, till höger en kejserlig stallmästare. Omkring 20 vagnar följde med fångens packning. Napoleon steg af vid Hötel des Postes, dinerade tillsammans med omkring 30 perso: ner och tillbragte der natten. Söndag middag inträffade han i Libramont. Det tåg, som derifrån skulle föra honom vidare, Var ännu icke färdigt — en försummelse, som var så mycket mera ursäktlig som kejsaren kom tidigare än hans ankomst var utsatt. Minst en timme måste han vänta i Libramonts bangård. På platformen samtalade han med några at sina följeslagare, isynnerhet med grefven af Montholon, som gaf honom rörande bevis på sin tillgifvenhet och icke förmådde återhälla sina tårar. Äfven hr de Bersolle, sekreterare vid franska beskickningen i Bryssel, hade infunnit sig och samtalade med kejsaren, hvilken också språkade an en iogeniör vid Luxembourg-jernvägsbolaget och, bland annat, angaf målet för sin resa. Jag far till Cassel, sade han. Hans bekymmerslöshet förvånade på det högsta alla de närvarande. En gång svek honom dock hans lugn, om också blott för ett ögonblick; det var då man lemnade honom ett telegram från hans son, eller rättare från dennes guvernör; telegrammet var afsändt från Maubeuge och löd: Kejsar Napoleon. I Bouillon eller i Libramont. Prinsen är här, vid god helsa. Han afvaktar eder befallning. Ändtligen var tåget i ordning. Den för kejsaren afsedda vagnen var icke en kunglig salongsvagn, såsom man först trodde, utan en salongsvagn, som tillhörde grefven af Flandern. Den bestod af tre afdelningar: en salong mellan två kuper. Kejsaren tog plats i en af de båda sistnämnda. Generallöjtnanten baron Chazal, som på lördagen i sitt hufvudqvarter Bure hade fått kunskap om Napoleons inträffande i Belgien och genast rest efter honom, steg med sin adjutaut Sterckx efter honom in i kupån. I den andra vagnen satte sig två preussiska generaler och en fransk general, som man uppgaf vara Felix Douay, samt Napoleons stallmästare Raimbaux. En af de preussiska generalerna, von Boyen, bar hjelm; den andra, som skall vara furst von Linne (Lippe?), bar en vanlig lägermössa. Raimbaux var i stor stallmästaruniform, betäckt med broderier och snören. Förutom hr Mathieu, maskiningeniören, som skulle föra tåget till Lättich, for ingen annan med detta tåg. Öfver Marloye for tåget till Lättich. Under vägen spred sig, trots de mått och steg, hvilka vidtagits för att bevara hemligheten, ryktet om Napoleons genomresa med blixtens hastighet. Alla stationerna, ända till de minsta hållplatser, voro belägrade af nyfikna, af hvilka dock näppeligen någon fick se en skymt af fransmännens f. d. kejsare, ty tåget gick med ilande fart förbi stationerna. Endast i Jemelle höll man några minuter för att taga in vatten. Jemelle ligger i närheten af Rochefort, der prins Peter Bonaparte sedan några veckor slagit sig ner. Prins Peter hade blifvit underrättad om sin kusios genomresa. Han var nere vid bangården. De båda kusinerna talade några minuter med hvarandra, kejsaren sittande i vagnen, prinsen stående på fotsteget. Af detta samtal, som afbröts af prins Peters snyftningar, hörde de kringstående endast följande ord, som Napoleon yttrade: Vi återse hvarandra med det snaraste. Kl. 3 t. 50 m. for tåget in i Lättich. För att bespara kejsaren passerandet af en så liflig bangård, hade man varit betänkt på att redan i Angleur invexla tåget på den direkta banan till Verviers. Detta visade sig dock vara outförbart. För öfrigt besvärades den resande ej af publikens nyfikenhet, och hans hållning visade också att han ej fruktade den. Invånarne i Lättich hade icke fått reda på kejsarens ankomst, och i följd deraf voro enAÅaat hamnhattaeninmnnn nmAk du nedag intvitffada