Dagens Nyheter – 10 september 1870, sida 1

RR grupperna, Kejsarens. ankomst lugnade törst mängden, men plötsligt såg man Napoleon, för hvilken det hade beställts rum för en längre tid hos mairen, lemna staden i största hast och fara i riktning åt Sdan, Hvad betydde denna afresa efter endast ett par timmars uppehåll? Hade den franska hären lidit ett nederlag, eftersom Napoleon reste vesterut? Det var den fråga befolkningen gjorde sig, och då de flesta voro benägna att se allt i svart, grepos alla af en förfärlig ångest, och man såg hustrur, barn och gubbar med förskräckelse målad i sina ansigten rusa rundt omkring på gatorna junder gråt och jämmerrop. Kanondundret upphörde emellertid icke, och natten närmade sig mörk och ogenomtränglig. Icke en stjerna tindrade på himmelen, men hvarje ögonblick genomskars det djupa mörkret af en lysande strimma, hvilken betecknade en dödsbringande granats eller bombs väg. Omkring kl. 8 afstannade skjutningen, men då säg man i stället två ohyggliga eldpelare höja sig mot skyarne. Det var byarne Baumont och Baulå, som stodo i lågor. Vid skenet af denna eld lyckades det oss ändtligen att uppnå valplatsen mellan Mouzon, Moulins och Vaux. Hvilket förfärligt, skräckinjagande skådespel! Tusentals lik betäckte marken, som var dränkt i blod. Vid hvarje steg stötte vi på en olycklig sårad, som våndades och jemrade sig öfver sina sår. På det Jjupaste uppskakad öfver denna syn, återvände jag till Carignän, der ett nytt skådespel väntade mig. Fransmännen inträngde i stora massor i staden och kastade sig, hungriga som ulfvar, öfver allt som dugde. att äta, och i ett ögonblick var allt förtärt. Med nöd lyckades jag komma upp på en vagn, som kördes till belgiska gränsen, I hötelde Commerce i Florenville hade jag beställt rum för natten, men det var icke möjligt att sluta ögonen, ty från midnatt till morgonen kom den ena skaran flyktingar efter den andra och berättade gråtande om -de skräckscener, de upplefvat. Bland flyktingarne befann sig äfven postmästaren med alla sina bref och postkassan. Tidigt gZ morgonen i dag begaf jag mig på väg till Carignan för att inhemta nogannare upplysningar om slagtningen :den föregåeride dagen, men jag hade knäppt kommit 50 steg, förrän jag mötte hopar af flyende, hvilka släpade med sig sitt husgeråd och sina sängkläder m. m. De förmögnare flydde i vagnar, andra hade tagit plats i kärror, och de fattigaste drogo sina ringa effekter, mödrarne bärande sina barn i korgar på ryggen. Det var i sanning en sorglig syn, man här såg! Jag vände om för att begifva mig till Sedan, men äfven derifrån mötte mig flyktingar. Utefter hela vägen voro belgiska poster utställda, men såsom belgier fick jag naturligtvis passera, och jag aflägsnade mig nu från valplatsen. Slaget vid Carignan. Londontidningen Standards franske korrespondent sbkrifver från slagfältet vid Stdan den 31 augusti, att föregående dagens strid vid Moulins och Mouzon några (engelska) mil från Carignan i riktning mot lägret vid Vaux midt på dagen var oafgjord. Men på eftermiddagen och mot aftonen lutade segern mot tyskarne, och fransmännen blefvo kastade oe på vägen till Stdan och lägret vid aux. Under denna da sista timmar — berättar korrespondenten vidare — var det en förtviflad strid på ömse sidor: Den ö:te fränska kåren: (de Faillys) led isynnerhet förfärliga förluster, och flera. regementen. blefvo helt och hållet nedgjorda. Några timmar förut trodde man i Carignan fullt och: fast på seger för Mac Mahon, hvars ståtliga armö dagen. förut ingifvit invånarne icke ringa. förtroende. . Kejsarens ankomst och office. rärnes i hans svit sökande efter nattqvarter samt inqvårterandet af trupper i och omkring Vaux höjde. än: ytterligare; denna förtröstan; och ehura striden rasade. i det närmaste grannskapet. kunde