Dagens Nyheter – 10 september 1870, sida 1

— 425 — som är farans entusiasm. Pligtkänslan tog öfverhand. Var det väl tid till att öfverlemna sig åt modlöshet, då en menniskas lif berodde af att hvarje minut klokt användes? Overksamhet vore oförlåtlig. Han hade störtat en oskyldig i afgrunden; det var nu hans pligt att rädda honom och att ensam göra detta, ifall ingen annan ville låna honom sitt bistånd. ; Gubben var icke mindre trött: än domaren. Utkommen i friska luften, märkte han att han icke längre hade några krafter qvar. Dagens vexlande sinnesrörelser hade hindrat honom från att känna någon hunger, och sedan gqvällen förut hade han ej druckit ett enda glas vatten. Han gick in på en restauration vid boulevarden och lät servera sig en middag. I den mån han åt, återvann han så småningom icke allenast mod: utan äfven förtroende till sig sjelf och till försynen. Nu hade han verkligen anledning att utropa: KCArma mensklighet! Hvem har ej erfarit till hyilken grad uppfattningen af saker och. händelger kan förändras under tiden mellan början och slutet af en måltid, huru blygsam denna än må vara! En filosöf har ju velat bevisa att hjeltemodet är något som helt och hållet beror af magen. Tabaret såg nu ställningen i en mycket ljusare dager. Hade han icke god tid på sig? Hvad: förmår ej en :skicklig man uträtta på MODERSKÄRLEK 54.