Dagens Nyheter – 9 september 1870, sida 2

Jag vill icko att man skall ara min förlägenhet. Och icke heller omfattar jag er med nog stor tillgifvenhet, för att jag skulle vilja för er skull förfela det mål jag Tedan i det närmaste uppnått. oo j — Han tycks hålla på att repa big, tänkte procentaren. Skulle han möjligen vara mindre illa deran än jag trott? — Gå derför, fortför advokaten, med era papper till exekutorn. Må han sedan bedrifva saken, bäst han gitter. Min portvaktare får ensam veta deraf. Jag blir kallad att inställa mig inför domstolen om åtta dagar, och jag begär tjugofem dagars uppskof, som rätten alltid beviljar gäldenärer, då de äro i penning-betryck. Tjugufem och åtta — summa trettiotre dagar. Detta är just den respit jag behöfver. Mitt ultimatum är således: mottag en revers på tjugofyra tusen frank, som förfaller sex veckor häreftör, eller ock . . . ödmjukåste tjenåro, min herre, jäg har brådtom. — Och om sex veckor finner jäg er i samma knipa som i dag. Men att underhålla Juliette i fyratiofem dagar; det kostar . . . låt mig se... — Herr Clergeot, afbröt honom Noöl, långt före denna tid skall min ställning våra helt och hållet förändrad. Men, tillade han, så: som jag redan sagt er, äro mina ögonblick för tillfället räknade . .: . : — Nå, inå skö då! utbröst den modgörlige