Hvarjebanda nyheter. Bjäörahistorier från Ängermanland, I åttonde årgåvgens 2:dra häfte af Svenska Jägarförbundets nya Tidskrift läses, blånd annat, följande af J. Meves berättade björnhistorier : . . Nybyggaren Jöhand Johansson från Junsele socken, en -ifrig jägare såväl i olaga som laga tidj gick en höstdag, då ny. snö fallit, till skogs och fick der syn på en björn. Som hän 6j vär beväpnad med skjutvapen, passande för sådant vildbråd, skyndade han hem efter sin studsare, hvarjemte han. tillsade en annån person att genast taga hans häst och åkdon satt köra till ett uppgifvet ställe i skogen; -förespående, att hah skulle få ett tungt lass . med ; sig hem. Derefter begaf han sig tillbaka till stället, der han,sett björnen, smög sig Med största varsamhet efter dennes spår och såg honom verkligen snart, der han låg på brott. Bössan small, men björnen ryckte endast till helt obetydligt... Johan. laddade ånyo och sköt, men björnen förblef orörlig. Han gick då närmare och fann vid eftersöende, att första kulan redan gjort åsyftad verkan. Björnen släpades nu till vägen och ladespå åkdonet, och nu bar det af mot hemmet. Plötsligen uppgaf den såsom död ansedda björnen ett förfärligt vrålaöde, hvarvid hästen blef så skrättd, att har sätte af i vildt sken. Först sedan de begge karlarne hoppat af åkdoriet, så att detta blef lättare, lugnade han sig åter och stannade, och befang björnen nu vid eftörseende vara stekdöd. Vrålandet hade troligen uppgifvits i dödsminuten. — I Fjellsjö socken blef en björn hölmad. Åtskilliga Bodumsbor begåfvo sig då dit för att taga Nalle i närmäre ögnasigte. Bland dessa var en skicklig skidlöpare och snäll skytt från JHällvattnet, vid namn Elias Ersson. Det dröjde ej länge, förrän björnen var väckt ur sin-vintersömn och på benen; förföljd af skid: löparne. Efter någom stundkom han i gigte för Elias Etssöon samt Zacharias Pehrsson från Orrnäs, då den förre gaf honom ett skott med den påföljd,.att kulan ibgiek bakom björnens bog. Under fruktansvärdt råmande slår nu Nalle med ramen efter det sårade stället, går : sedan med, vacklande-steg rakt motven gran; och förmodligen i tanke att granen var den som förorsakat honom den häftiga smärtan, omfattar han densammas stam med sina väldiga ramar och trycker den med all kraft ill sitt ludna bröst: Skjut, medan han håller i trädet! ropar Eliastill. Zacharias; men denne, darrande af fruktan, har ej förmåga att skjuta. Elias rycker då till sig hans bössa och sätter kulan bakom Nalles öra. Nalle står orörlig med granen i fämnen; Elias laddar inyo; ger honom ännu en kula bakom örat och ser nu af björnens oförändrade ställning, att han var död. Der får han stå, till dess hela jagtsällskapet församlats och hållit till godo med de medförda matsäckarnes innehåll, bvarefter granen befrias och Nalle i triumf föres ur skoven.