Dagens Nyheter – 7 september 1870, sida 2

Tjenstflickan infann sig: I de..bådas qvinnornas armar liknade fru Gerdy-en .dödytsvilken man håller på -att-svepa. -Hader--kroppen tillika varit-stel, skulle ingen kunnat märka annat än att det var ett lik man handskades. med. . Hon måste ha lidit mycket; sedan en längre tid tillbaka, den stackars frun, ty hom var till ytterlighet afmagrad. .Sjelfva nunnan blef rörd, och dock. var hon van wvid att bevittna både plågor och elände. -Huru.-många sjuka hade icke uppgifvit sin sista suck i hennes armar! Man: skall veta att hon sedan femton år tillbaka gått från det ena: sjuk lägret till det andra. Noäöl hade emellertid dragit sig tillbaka till fönsternisehen. Han. tryckte sin brännheta panna mot en glaeruta. Hvarpå tänkte han, medan han stod der otålig några steg från henne som gifvit:honom så många bevis på moderlig ömhet och den innerligaste tillgifvenbet? Saknade han henne? Sörjde. han öfver hennes lidande? Eller månne han icke snarare drömde-:om , denna lysande framtid, detta angenäma lefnadssätt, som väntade honom på andra sidan floden, i Faubourg Saint-Germain? Han vände sig hastigt om, då han hörde sin väns röst nära intill sig. — Bestyret med .senapsdegarne är undan gjordt, sade doktorn; ooh nu ha vi att afvakta deras verkan. -Känner hon af dem, så är det ett godt tecken; hvarom icke, skola. vi försöka med koppning,