Dagens Nyheter – 7 september 1870, sida 1

Edmond About, om napoleonismen. Den qvicke författaren — för ej längesedan en af Tuileriernas vänner — skrifver nu i Sle Hoirt: Nåja, kanske allt som sker ändå är bäst. Om den personliga regeringsmaktens innehafvare känt krigskonstens första elementer, om marskalk Leboeuf haft en plan, om han varit beredd, om vår armås styrka utgjort 500,000 man, i stället för 200,000, vid krigets början, om de millioner. som man ville använda såsom soldater, icke blifvit förderfvade eller försummade under en mängd af år, skulle vi ha slagit preussarne och inkräktat Rhenprovinserna; vi skulle tagit Saarbräcken, Saarlouis, Mainz och Coblenz; vi skulle ha tändt våra cigarrer i domkyrkorna i Trier och Köln; kejserlige prinsen skulle ha kunnat plocka tillräckligt många förgäfves afskjutna kulor för att göra ett radband åt sin gudfader, den milde Pius IX. Än sedan? Kriget skulle ha slutat, liksom det ärofullaste under andra kejsardömet, utan att medföra några positiva resultater. Kungen af Preussen skulle ha begärt fred, kejsaren skulle ha kastat sig i armarne på sin käre broder och derefter med extratåg rest till Paris för att der göra sitt inträde som triumfator. Preussen skulle ha fått förblifva hvad det är, tått fullfölja sitt föresatta mål. Frankrike skulle med glädje hängifvit sig åt bonapartismen, gladt öfver att lyda under hela verldens eröfrare. Theresa skulle åter låtit höra sina sånger, en annan Leotard skulle visat sina konster, en ny Rigolboche skulle uppträdt som drottning på publika baler, och vi skulle snart förgätit de 20,000 lif och de