Dagens Nyheter – 7 september 1870, sida 1

ss OO —LÖÖEJ—EJEETTE RROOKOOORVOORORRIRERU ;yttradenågra: korta, uppmuntrande ord till soldaterna. och sprängde långt framför trupperna åt höjderna till... De tappra soldaterna fattas af en obeskriflig hänförelse. Från de djupa lederna dånar ett enstämmigt hurra. Chefen för armåns generalstab i handgemäng?! yttra sinsemellan officerarner -Man skyndar efter honom, pomeranarnes språngmarsch blir en kappspringning och så tränga alla på en obegripligt kort tid från den ena höjden till den andra; dagens öde är afgjordt. Då det lyckades adjutanterna att föra sin chef ur elden var stormningen under general von Franseckis personlige ledning i det närmaste fullbordad, och med afmätta steg red general von Moltke till det ställe, der han trodde sig ha sin kungliga fältherre. Ers majestät, segern är vår; fienden drager sig tillbaka. En tapper kommendant. Under all den skräck, som den preussiska invasionen i Frankrike uppväckt, framstår den tappra guvernören i Phalsbourg, general Talhouet, såsom ett exempel på, burudan en kommendant på en fästning bör vara. Han höll sig. tappert vid åsynen af sina grusade förskansningar och röken från den brinnande staden, Han mottog en parlamentär med ett tvärt afslag på uppmaningen att gifva sig och tillade, att han andra dagen, Napoleonsdagen, skulle gifva en salut på 21 skott. Saluten skulle dock icke gifvas från fästningens front, utan från fästningsverkens flyglar, för att visa, att den icke tillhörde försvaret. Jag har hört, säger en korrespondent, preussiska officerare mycket loforda Phalsbourgs kommendant. Om vi hungra ut bonom, säga de, skola vi bjuda honom på en god middag, då han kommer till vårt läger. Öch man kan vara säker på, att de hålla ord. x Amiral Bouöt-Willaumez ankom i söndags på morgonen till Köpenhamn ombord på Le Pregent och gick straxt i land för att konferera med den franske gesandten, vicomte de Saint Ferriol. Flottan är beordrad att samlas i Kjögebugten och amiralen lemnade i söndags middag Köpenhamn ombord på Forfait. Rörande tillfångatagandet af 800 man franskt mobilgarde den 27 augusti vid byn Epense mellan Verdun och Chäålons meddelas ur officiel preussisk källa nu närmare underrättelser. Hertig Wilhelms af Mecklenburg kavalleridivision var stadd på marsch vesterut, då den på höjdsträckningen vid nämnda by plötsligt fick ge en kolonn på omkring 1,500 man, som skyndsamt aflägsnade sig. Genom en rekognoscering utrönte vi beväpningen och den militäriskt ordnade marschen, såväl som officerarnes uniformering, och då truppen icke stannade, kastades genast några granater mot den, och sedan tillfångatogos genom en beslutsam choc af slesvig-holsteinska ulan-regementet nr 15 omkring 800 man, hvilka mottogo chocen, formerade i quarrir och med en mycket liflig eld, så att man icke kunde misstaga sig om denna trupps militäriska karakter, ehuru manskapet ännu icke-var uniformeradt. Kringrändt afsköt manskapet sina gevär dels mot marken, dels kastade det bort dem, men många försvarade sig, hvarunder en major von Friesen så illa sårades, att han dagen derpå afled. Två ulaner och en trumpetare vid samma regemente sårades. En sqvadron af slesvig-holsteinska husarregementet nr 16 öfvertog transporterandet af dessa fångar, men hade derunder att kämpa med många svårigheter, ty vid passerandet af de orter, hvarifrån manskapet var utskrifvet, sökte många att undkomma, och understöddes dessa försök af befolkningen. Som fångarnes antal var så stort, måste den största stränghet användas mot upprepade försök till dylik befrielse, under det man passerade fångarnes hemorter. Den 35,000 man starka preussiska gardeskårens förlust i sårade och döda den 18 aug. uppskattas till 7,000 man. Man erfar att anledningen till att jervägsförbindelsen från Paris norrut en dag var hämmad varit den, att trupper hela dagen skickades till förstärkning, åt Mac Mahon, så att det ej blef tid för tåg med privata passagerare.