Dagens Nyheter – 7 september 1870, sida 1

-— GUL -— En kastrull, innehållande vatten, stod på elden, och synbarligen väntade nunnan på att detta vatten skulle koka upp. Hon var en ännu ung qvinna med ett fylligt ansigte, hvitare än halsklädet, som hon bar. Uttrycket i detta ansigte vittnade om att hon lyckats öfrervinna alla köttets begärelser och vänja sig vid att utan knot försaka. I en fåtölj midt emot sjuksängen satt doktor Hervå. Han steg upp helt ifrigt, då Nozl visade sig i dörren. — Nå, ändtligen har jag dig här! utropade han, i det han gaf sin vän ett kraftigt handslag. 2 Jag har varit qvarhållen i Palais de Justice, sade advokaten, såsom om han ansett nödigt att försvara sin långa frånvaro; jag måste dröja, fastän jag stod som på glödande kol. Han lutade sig intill läkarens öra, och med en röst, som darrade af oro, frågade han: — Nå, hur står det till? Doktorn skakade på hufvudet med en mycket nedslagen min. — Hon blir. allt sämre, svarade han ; sedan i morse ha krafterna minskats förskräckligt. Han tystnade. Advokaten hade nemligen fattat honom i armen och klämde densamma obarmhertigt, under det han gjorde åtskilliga miner. Fru Gerdy hade rört sig i sängen och uppgifvit en svag suck. . , MODERSKÄRLEK. 51