genomborrade min hjelm, dock så att jag blott erfor en hettande känsla på min kala hjessa. Ryttmästaren v. Heister hade två skottsår i armen; hans häst erhöll ett granatskott och störtade. Ryttmästaren Mejer, liksom löjtnant v. Branconi, löjtnant EFriese, löjtnanten, grefve Stiersdorff, löjtnant Campbell, adjutanten von Ploetz saknås, men huruvida de verkligen äro dödå, derom har man ingen visshet. Af de tre sqvadronerna har jag åter hopplockat 4 plutoner. Dessutom finnas väl ännu 40 till 50 man som redan åter befinna sig på fötter. 200 hästar återstå af detre sqvadrfonerna. Vår förlust blef derigenom så stor, att Vi icke tordes nöja oss med att taga batteriet utan också genombröto en infanteriträff af 1:a och en af 2:a linien. Jag befann mig just wied löjtnant Campbell och en underofficer vid min sida och riktade mitt anfall mot den fientlige majoren, som ville draga upp sin revolver. Innan hän kom derhän, gaf jag honom ett hugg i ansigtet, så att han föll af hästen. En officer sigtade på mig på två stegs afstånd, men blef nedhuggen af min underöfficer och löjtnant Campbell; min häst erhöll äfven ett sår. Den natt som följde var icke behaglig, men litet hvar af öss kunde säga att Guds nåd allena bevarat honom, ty af de 11 plutoner som jag fört i striden (fem vöro detacherade) förde jag dock tre tillbaka; att så många sluppo uu dan är ett under; sannerligen man hade kunnat räkna derpå, Slagfältet är i våra händer. Vi vänta konungen i dag eftermiddag. (De franska berättelserna om tillintetgörelsen af de bismarckska kyrassiererna ha således vunnit full bekräftelse.)