Dagens Nyheter – 6 september 1870, sida 1

er En nr nn nn dast vägen Metz-Briey. Äfven från denna sista återtågsväg afstängdes fransmännen genom slaget den 18 augusti och återkastådes till Metz, hvilken fästning, som man vet, nu är cernerad af de preussiska trupperna. Strasbourgs belägring. Från Strasbourg skrifves: Natten mellan den 24 och 25 aug. var en af de förfärligaste. Nykyrkan, Strasbourgs största protestantiska kyrka, med sin herrliga orgel och sina berömda frescomålningar är nu blott en grushög och fyra nakna murar; konstmuseum i Aubette är helt och hållet förstördt, likaså tafvyelsamlingen; det stora, sedan gamla tider berömda biblioteket med sina manuskripter, deribland många uniea — allt. en rykande askhög! I vråarne ligga förkolnade permar och glimmande aska. Mänstern har förunderligt nog stått sig öfver natten, men bitar af bildbuggeriarbete och qvaderstenar, som ligga nedanför tornet, visa dock ätt en kula i dag på morgonen slagit in i tornet. Mycket skadade äro flera offentliga byggnader och många privata hus ha brunnit ned. Brandbomberna nedfalla i tio, ja, hundratal på gatorna och antända de kringliggande husen. D2 preussiska reqvisitionerna. Det preussiska systemet för reqvisitioners utskrifning : är följande: hvärje by, som ockuperas af -deras trupper, måste lemna en viss qvantitet lifsmedel för soldaternas behof — omkring 1!2 skålp. bröd, !2 butelj vin: o. 8. v. pr man. Allt detta betalas med anvisningar, hvilka vid krigets slut skola inlösas af:— dena besegrade. Om Preussen vinner, skall Frankrike: betala; om Frankrike: segrar till slut, skall Preussen inlösa sina egna vexlar och sådana som fransmännen möjligen kunna draga på preussiskt område. Men endast officerare ega rätt att göra reqvisitioner och soldaterna måste betala för hvad de taga. Detta göra de också med största samvetsgrannhet. En morgon köpte vi — berättar en officer — några buteljer (icke surt) vin i en stuga, och ett halft dussin börsar öppnades genast för att betala. Aro bönderna: icke höfliga, underkastas de naturligtvis några af krigets mindre svåra följder: källaren letas snart upp och muskötkolfven får göra tjenst i stället för nyckel. Franska fältiasaretter. Jag har i dag (den 22 augusti) — skrifver en korrespondent från Gravelotte — gjort ett besök i det i en stor trädgård etablerade franska fältlasarettet. Der tjenstgöra endast fransmän, med stöd af Gendtve-konventionen. — Sällskapet har beredt de siuka all möjlig parisisk komfort. Höga gröna tält, öppna åt ett visst väderstreck, med stora förhängen af linne, sådana man brukar se på marknadsstånd, bilda de sårades bostäder. Ingen osund luft, hvarken dag eller nätt, och — hvad som är hufvudsaken — statistiken har visat att i dessa tält, af hvilka amerikanarne först begagnade sig, dödligheten bland de sårade var 30 procent mindre än i de bästa fasta lasaretter i Europa. Tälten, söm stå i trädgården vid Gravelotte, äro desamma som vid internationela verldsutställningen i Paris 1867 prisbelöntes med guldmedalj. De väckte derför såsom praktiska modeller min synnerliga uppmärksamhet. Fabrikaoten är Bache de Citusson, 13 Rue-du Temple i Paris. :De som vid detta fältlasarett besörja sjukvården voro särdeles förekommande mot mig, visade mig enskilda sårade och förklarade för mig sällskapets organisation. På min begäran lät öfverkirurgen, hr Ledeitu, mig uppteckna följande notis i tysk öfversättning: Sällskapet för. vård af sårade: krigare vid-sarmen och flottån enligt Gendve-konyentionen af den :27 augusti 1864.: Tredje ambalansen, hr: Ledentu, i öfverkirurg, fyra ki