Franska lagstiftande kåren. Sammanträdet den 30 augusti. Ännu denna dag, ja till och med dagen derefter, den sista aujusti, bibehöll ministdren sin tystlåtenhet rörande krigshändelserna; krigsministern sade att han skulle låta skjuta den officer som vågade säga hvar -Mac Mahons arm, ja till och med blott hvar preussarnes vore; och en afbhofvets tidningar, le Peuple Frangais, försäkrade ännu sistnämnde dag att Mac Mahon och Bazaine stodo i obehindrad förbindelse med hvarandra och snart skulle falla fienden i ryggen samt hindra honom från att marschera på Paris. Detta allt verkade på sinnesstämningen både hos Paris befolkning och hos lagstiftande kårens majoritet. Den sistnämnde sände sig riktigt trygg och ville mindre än någonsin lyssna till oppositionens varningsrop och maningar. Det kom till en förfärlig. storm. Jules Favre uppläste under den napoleonska majoritetens lifliga protest en petition från personer iförstaden Belleville, hvilka klagade, att medan nationalgardet organiserades i hela det öfriga Paris, lemnades icke ett enda gevär åt dem. Sedan politiken sålunda kommit på tal, steg Picard upp och, sedan han med. loford omtalat . inrikesministerns cirkulär till provinserna med enträgna uppmaningar till enighet, klagade öfver att regeringens handlingar ej stodo i öfverensstämmelse med dess ord. Orsaken härtill — fortsatte han — är att öfver ministrarne regerar en förborgad makt, angående hvilken man dock ändtligen måste uttala sig. Dessa ord, och isynnerhet ordet 4förborgad, uppväckte en storm, som öfverträffade allt hvad man upplefvat under den Ollivierska ministerens värsta tider och helt nyligen vid Jules Favres stora tal. Interpellationer, till och med skymford hagla fram och tillbaka; de häftigaste, ingalunda parlamentariska åtbörder vexlas mellan högern och venstern. Dugu de la Fauconnerie utmärker sig nu, liksom alltid, genom ett för platsen ovärdigt rasande och skriande. Oväsendet växte till sådan styrka, att blott helt ringa kunde förnimmas af de vexlade talen. Inrikesministern försöker svara: Regeringen protesterar mot herr Picards ord; hon kan icke erkänna, att det jemte henne, bakom henne (Jules Favre: öfver henne) herrskar .en förborgad makt. Hon, handlar. på eget, fullständigt ansvar; hennes handlingar hafva öfyerensstämt med och skola öfverensstämma med hennes afsigter. När Pelletan begär ordet ropas af högern: Ni arbetar fienden i händernal (Ihållande larm.) Slutligen får Pelletan ordet; han talar om ett annat ämne. Å