— 387 — de Commarin och inträder i alla de rättigheter Bom blifvit er beröfyade. Åh, vääta, innan ni tackar mig. Jag vill nomligen, uppriktigt säga er, att om det värit mig. möjligt att beherrska situationen, skulle jag aldrig .ha erkänt er. Albert skulle ha stännät här med eller mot sin vilja. — Jag förstår er, min, herrejisvarade Noöl. Jag tror att jag icke skulle kunna besluta mig för en sådan handling som den hvarigenom ni fråntog mig allt hvad mig lagligen tillkom. Men jag förklarar att, om jag on gång haft den olyckan att göra mig skyldig till något dylikt, skulle jag sedan resonnera på samma sätt som ni. Fr ställning är alltför bomärkt, för att ni skulle kunna tillåta er ett frivilligt erkännande af det begångna felot.;Tusen gånger bättre då att gömma de svåraste. qval i sitt inre än sätta sitt namns ära på spel: Detta svar öfverraskade grefven, och det på ett mycket angenämt sitt. Advokaten uttryckte ju hans egna åsigter... Emellertid lät han icke märka sin tillfredsställelse utan återtog med ett ännu sträfvare uttryck i rösten: — Jag har ingen rätt, min herre, till er tillgifvenhet; jag gör icke heller anspråk derpå, men jag fordrar en ytterlig respekt. Så är det t. ex. ett gammalt bruk i vår familj att en som under intet vilkor afbryter Bin far, när denne talar. Denna: stora: förseelse begick ni nyss... Barnen bedöma icke heller sina föräldrars handlingssätt, såsom ni också tagit